Meny Dölj

Lönen liten betydelse för ideella jobb

Söktrycket är högt på jobb i den ideella sektorn och många är beredda att gå ned i lön för att få arbeta med något där de gör nytta och som känns meningsfullt. Det berättar Anna Jeppsson Blomberg, grundare av rekryteringsfirman KIMM. 

Att hitta kompetenta människor som vill arbeta med ideella organisationer är ofta inga problem. Det har blivit ännu lättare sedan 2015 då intresset att göra gott bland människor i Sverige och i Europa ökade markant. Det beror bland annat på flyktingströmmarna och det oroliga världsläget, enligt Anna Jeppsson Blomberg, grundare av rekryteringsfirman KIMM: 

Anna Jeppsson Blomberg, KIMM.

Anna Jeppsson Blomberg, KIMM.

– Det är prestige för många att jobba för ett större och högre syfte. Det finns många som har jobbat i fina, centrala roller i den privata sektorn och kommer till ett vägskäl i livet där de vill byta inriktning och söker sig till den ideella sektorn. Det händer att man då är villig att kanske gå ner 20 000 i månadslön för att få jobba med något som känns meningsfullt, säger Anna Jeppsson Blomberg. 

Särskilt organisationer med starka varumärken som till exempel Barncancerfonden, UNICEF, Amnesty och Röda Korset är mycket attraktiva arbetsgivare.  

– Vi märker att många som arbetar med kommunikation dras till organisationer som står för ett bra innehåll. Det är helt enkelt väldigt motiverande att gå till arbetet och försöka göra världen lite bättre.  

Viktigt förstå förväntningar
När det gäller löner är det väldigt viktigt att ta reda på vad den som till exempel byter från privata sektorn har för förväntningar. 

– Det är en av de första sakerna vi stämmer av, eftersom lönerna generellt är lägre, fortsätter Anna Jeppsson Blomberg. 

Ideella organisationer är uppbyggda på ett annat sätt än vinstdrivande företag och det lockar när man byter sektor. Samtidigt gäller det att tänka om –  och nytt:  

– Du måste vara kostnadsklok och hålla igen när du jobbar i en ideell organisation. Du måste alltid fundera på hur det ser ut från andra sidan, det vill säga givarnas. De vill förstås att deras pengar används på bästa sätt och till det som är huvudsaken.  

Det är också viktigt att ha hjärtat på rätta stället, ha tålamod och kunna förankra beslut. Det är inte i första hand vassa armbågar som efterfrågas när man rekryterar till ideella organisationer, utan empati och förmågan att kunna få med sig människor.  

Är det då någon skillnad när det gäller att locka olika yrkeskategorier? Är digitala specialister mer intresserade av lönen än insamlingschefer?  

– Digital kompetens är högt efterfrågad och kan vara svår att hitta, men samma sak gäller för alla som söker sig till branschen. Man drivs inte av lönen, eftersom den generellt är lägre i ideella organisationer, svarar Anna Jeppsson Blomberg. 

Från stor till liten organisation
Anna-Maria Broman Ek har arbetat 15 år med insamling inom biståndsbranschen. Hon har precis börjat på Suicide Zero, en relativt liten och nystartad organisation. Efter en omfattande universitetsutbildning utomlands med inriktning på u-landskunskap var hon senast på Vi-skogen där hon var enhetschef för insamlingen från privata givare. Vad fick henne att sluta efter åtta år, var det kanske en högre lön? 

– Nej, det var inte den som lockade mig. Då hade jag nog inte hamnat i den här branschen överhuvudtaget. Jag måste brinna för det jag jobbar med, svarar Anna-Maria Broman Ek. 

Konkurrensen är hård om vissa tjänster och det ställs höga krav på de som söker sig hit. Man vill gärna att kandidaterna ska vara högutbildade  och ha många års  arbetslivserfarenhet, trots att lönen inte ligger på samma nivå som i den privata sektorn. Trots detta är Anna-Maria Broman Ek säker på att hon gjorde rätt som valde att jobba i den ideella sektorn: 

– Även om den ekvationen inte går ihop så har jag valt  att jobba för att minska fattigdomen, eftersom  jag känt  att mitt arbete varje dag gjort skillnad. Nu blir det intressant  att jobba med ett annat viktigt  ändamål; att radikalt minska antalet självmord i Sverige. Det är en fråga som varit stigmatiserad länge, men som  engagerar väldigt många.  

Av: Maria Thulin 

Dela på sociala medier

Visa alla »