Meny Dölj

Ledare: Våga ställa frågan om en gåva!

Den fjärde rapporten från FRII och PwC om hur civilsamhället finansieras lanserades nyligen. ”Staten, kapitalet eller medborgaren – vem finansierar civilsamhället?”  ger både en bild av den övergripande finansieringen av civilsamhället och en djupdykning i gåvogivande i Sverige.

Rapporten visar att Glassindex, alltså givandet[1] som andel av konsumtionen av glass, sylt och godis, ökar för tredje året i rad 2015. Glassindex togs fram till första rapporten 2014, och kan tolkas som ett mått på hushållens vilja att skänka pengar genom att jämföra utgifter som har karaktären av att inte vara helt livsnödvändiga. Glassindex ger därför en bild av hur hushållen väljer att använda resurser ”på toppen” av sin konsumtion, och kanske ser vi nu ett trendbrott med ökat givande.

Under 2016 ökade även insamlade medel till FRIIs medlemmar med knappt 9 % till preliminärt 8,7 miljarder kronor. Andelen som uppger att de skänker pengar ligger dock fortsatt runt 60 %. Så samtidigt som gåvogivandet mätt som insamlade medel ökar, oavsett om det är till FRIIs medlemmar eller alla 90-kontoinnehavare, ökar inte andelen som anger att de skänker pengar. Inte heller den del av konsumtionen som går till ideell sektor i stort ökar lika mycket som den disponibla inkomsten har ökat, vilket antyder att människor hellre lägger sin ökade inkomst på annat än till exempel medlemsavgifter och gåvor. En möjlig slutsats kan därför vara att de som redan ger, ger mer.

Vilka olika mått som än används visar rapporten att det i absolut mening borde finnas mer tillgängliga resurser hos hushållen som skulle kunna attraheras till ideell verksamhet i Sverige. Men varför lyckas vi i ideell sektor inte med det?

Ja, en förklaring kan vara att vi faktiskt inte frågar. Alls. Eller – vi frågar inte på rätt sätt eller vid rätt tillfälle, för de ändamål eller aktiviteter som motiverar just den enskilda individen eller erbjuder inte ett passande sätt att ge. En ny undersökning bland allmänheten i Storbritannien, från Institute of Fundraising, bekräftar det som är allmänt känt bland fundraisers, nämligen att det är frågan om att ge en gåva som leder till ett givande. 8 av 10 svarar att de gav en gåva för att de tillfrågades. Närmare 60 % av dem menar att de skulle gett samma gåva ändå, medan 30 % anger att de inte skulle ha gett något alls om de fått frågan och 10 % svarade att de skulle ha gett ett mindre belopp.

Ett annat skäl till att givande, och andra bidrag till ideell sektor, inte ökar kan vara osäkerhet om verksamheterna gör nytta och om pengarna som skänks når fram.

FRIIs rapport visar att även i år har 77 % av allmänheten en positiv eller mycket positiv inställning till ideella organisationer. De främsta faktorerna för att känna förtroende är liksom tidigare öppenhet kring hur verksamheten bedrivs och styrs, samt information om att pengar som skänks gör nytta. Även om 55 % uppfattar att de projekt eller ändamål som organisationerna samlar in pengar till gör nytta är det samtidigt bara 48 % som tror att pengarna som skänks når fram.

Undersökningen visar att det generellt är få som är negativa i de olika frågeställningarna men många är osäkra, kanske för att de helt enkelt inte har tillräcklig information eller kunskap.

Så, om vi vill att ideella organisationer ska få en större andel av hushållens disponibla inkomst i form av gåvor behöver vi tillsammans stärka förtroendet för ideell sektor. Men vi behöver också kommunicera ännu mer och tydligare hur våra verksamheter bedrivs, vilken nytta som uppnås och att gåvorna når fram. Och framför allt – ställa frågan om att ge en gåva till fler människor och erbjuda dem fler sätt att göra det.

[1] Angivet som insamlade medel enligt Svensk Insamlingskontroll

Dela på sociala medier

Visa alla »