Meny Dölj

Ledare: Ett elitistiskt civilsamhälle?

Mångfald och ideell sektor känns å ena sidan som en självklar kombination. Både för att hela poängen med civilsamhället är mångfald, vem som helst kan starta en organisation eller bilda ett nätverk för att arbeta med och uppmärksamma vad som helst, eller bara för att göra något kul ihop. Hela civilsamhällets existens bygger på att det är öppet för alla och många blommor får blomma. Och inom organisationer finns ofta en stor öppenhet för variationer av människor. Eller gör det det – på riktigt?

När jag funderar närmare och tittar ut över alla möjliga organisationer och verksamheter med olika ändamål är de ändå rätt homogena. Vi är positiva till mångfald och olikhet men i realiteten är vi rätt lika i våra olika kluster av verksamheter. Vi agerar även i civilsamhället i våra egna små bubblor av människor som liknar mig själv. Och det är inte alltid så lätt att släppa in någon som ser lite annorlunda ut, har en annan bakgrund, annan ålder, andra ekonomiska förutsättningar – även om vi gärna vill.

Likheten påverkar i allra högsta grad också de ekonomiska förutsättningarna för ideella organisationer att verka. Amjad Aloul, krönikör i detta nummer av Patos, formulerar det väl när han skriver ”…tas första steget mot en bättre relation och mot att kommunicera med Hela Sverige, istället för att som idag utesluta närmare 25 procent av befolkningen.” Inte för att jag helt säkert vet, men jag vågar nog ändå säga att majoriteten av insamlare och kommunikatörer i Sverige inte ens har tänkt tanken på att ha en idé om hur just deras organisation ska kunna engagera även de 25 procenten av Sverige befolkning.

När jag nyligen var på en konferens i Berlin med företrädare för andra europeiska bransch- och intresseorganisationer inom insamling av gåvor, lyftes just frågan om mångfald som en av de stora utmaningarna av representanten från Storbritannien. Där är majoriteten av de som arbetar med insamling och relaterad kommunikation en homogen grupp av vita välutbildade, företrädesvis, kvinnor. Som branschorganisation funderar de kring hur de kan bidra till större mångfald, både för organisationernas egen skull och för att bredda givandet.

En liknande diskussion berördes i Chronicle of Philanthropy i mars 2017 på temat ”Are Nonprofits too elite?”. I USA finns trots allt en större etnisk mångfald i den ideella sektorn, så där är frågan om socioekonomisk bakgrund viktigare och möjligheten att arbeta i ideella organisationer utan att ha en akademisk examen. Även ideella organisationer kan bli elitistiska.

Jag menar att vi har liknande utmaningar i Sverige och med detta nummer av Patos vill vi väcka tankar kring detta hos dig som arbetar i eller med den ideella sektorn. Som artiklarna lyfter fram handlar det inte bara om möjligheten att faktiskt engagera många fler för olika ändamål genom att ge gåvor, utan det handlar också om att i själva verksamheten dra nytta av kunskaper och erfarenheter som andra grupper i samhället har.

Civilsamhället är platsen för den som vill engagera sig för vad som helst med vem som helst när som helst, men ibland behöver vi stanna upp och reflektera om verkligen alla ges möjlighet att vara med.

Dela på sociala medier

Visa alla »